Tredje delen av Alicia är här! Fick en del kommentarer på förra avsnittet och det verkar ju som ni gillar den här lilla serien, så jag ska försöka att skriva på den mera! Räkna med 1-2 avsnitt varje vecka i alla fall! :) Kommentera sen gärna vad ni tyckte om den här delen!

Tidigare delar: Del 1 , Del 2

Alicia - Blå (alla tankar är även Alicias)

Dexter - Röd

Alicia's mamma - Grönt

Del 3 - Dexter

Herregud, jag är gravid. Det var det enda som snurrade i mitt huvud just nu. Det var en konstig känsla, att veta att jag hade ett liv i min mage. Eller ja, jag var bara inne i tredje veckan, så det var väl inte riktigt ett liv än. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag har alltid velat ha barn, men inte såhär tidigt, jag är bara 23, jag har fortfarande så mycket att upptäcka och vara med om. Men samtidigt så älskar jag barn, jag brukade alltid passa barn när jag var tonåring och det hade inte varit några problem alls.

Men vad skulle jag säga till Dexter, ville han ha barn? Vi hade aldrig riktigt tagit upp ämnet. Vad skulle han säga? Han kunde väl inte dumpa mig för detta, nej det tror jag inte. Jag måste säga något till honom, idag. Han brukar ta det mesta ganska lugnt, men detta är en helt annan sak.

Nu när jag tänker på det så kändes det ändå okej, vi har faktiskt en bra ekonomi, jag och Dexter hade aldrig haft några problem under vårat förhållande, vårt hus var nog tillräckligt stort också och jag blev faktiskt inte ledsen eller fick någon slags panik när James hade talat om att jag var gravid. Det var faktiskt en ganska trevligt känsla, jag vill bli mamma. Det enda som oroade mig just nu var hur Dexter skulle ta det.

Jag ringde min mamma, vi hade nästan alltid kommit bra överens och det kändes bra och få prata om det här med någon. Jag hörde mammas röst i andra änden:

-Hej Alicia! svarade hon glatt.

-Hej mamma, hur är det med mig? frågade jag.

-Det är bra, både jag och din far mår bra, hur mår du själv då?

-Jag mår bra, men det har hänt en sak, sa jag lite trevande.

-Jasså, vad är det som har hänt då?

-Jag... Jag är gravid, sa jag tillslut.

-Men gumman, hur känns det då? mamma lät faktiskt ganska glad.

-Det känns faktiskt helt okej, jag kände mig lite förvirrad i början när doktorn berättade, men det känns ganska bra nu.

-Vad bra, har ni funderat över hur ni ska göra då? frågade mamma lugnt.

-Jag har faktiskt inte pratat med Dexter än, jag fick reda på det för några timmar sen bara. Det var därför jag ringde, jag vet inte vad jag ska säga till honom!

-Jaha, du borde säga som det är, jag tror att han förstår. Dexter är en bra kille. Men hur vill du göra då?

-Jag tror jag vill behålla barnet faktiskt, svarade jag och när jag sa det så kändes det faktiskt bra.

-Jag är glad för dig, men du måste säga till Dexter också och bara säg som det är, det kommer gå bra.

-Jag ska göra det.

Samtidigt hörde jag dörren där nere öppnas.

-Han kom precis hem, jag ska prata med honom nu, tack mamma och hejdå!

-Hejdå Alicia.

Sen la vi på, jag tog ett djupt andetag och gick ner.

-Hej där! sa Dexter och gav mig en snabb kram.

-Hej, du jag har något att berätta för dig.

Okej, nu gäller det, jag måste berätta det och det är nu.

-Jaha, vad är det som du vill berätta då? sa Dexter och log.

-Jag är gravid.

Jag tittade forskande på Dexter, först såg han bara förvirrad ut, men sen såg han nästan arg ut. Det var en konstig min, jag hade aldrig sett honom se ut sådär förut.

-Du skojar?! sa han sen.

-Nej, det gör jag inte, jag är gravid.

-Herregud! Det går inte, vi kan inte ha barn, jag vill inte bli pappa!

Vänta, vad sa han? Vill han inte bli pappa. Jag förstod inte, Dexter skulle bli en jättebra pappa så varför reagerade han såhär. Varför blev han så arg? Det var ju faktiskt inte bara mitt fel.

-Varför kan vi inte ha barn? Vi har pengar, ett hus som är tillräckligt stort, varför skulle vi inte kunna ha barn?

-Vi är för unga, jag vill inte ha barn nu, herregud vi är inte ens gifta eller förlovade! Dexter skrek på mig nu.

-Jag vill ha barn, jag tänker behålla barnet. jag försökte låta lugn och bestämd, även om det gjorde ont att höra Dexter säga så.

-Vi kan inte behålla barnet, du får göra en abort och jag tänker inte diskutera detta mer nu!

Dexter vände om och gick upp. Det kändes som någon hade slagit mig i en ansiktet med en sten. Varför sa Dexter så? Varför ville han inte ha barn? Jag förstod inte, jag förstod inte heller varför han hade skrikit så på mig. Vi bråkade aldrig, om någon av oss någonsin började bli arg så gick man därifrån och lugnade sig. Dexter hade aldrig använt den tonen och jag hade aldrig sett honom se så arg ut som han gjorde nyss.

Så vad tyckte ni om den här delen? :D

Har gått igenom mina bilder från mitt sims spelande och ibland börjar jag fundera över mina simmar... Tänkte dela med mig på några charmiga bilder på min vampyrsim Isaac!