Tredje delen av Alicia är här! Fick en del kommentarer på förra avsnittet och det verkar ju som ni gillar den här lilla serien, så jag ska försöka att skriva på den mera! Räkna med 1-2 avsnitt varje vecka i alla fall! :) Kommentera sen gärna vad ni tyckte om den här delen!

Tidigare delar: Del 1 , Del 2

Alicia - Blå (alla tankar är även Alicias)

Dexter - Röd

Alicia's mamma - Grönt

Del 3 - Dexter

Herregud, jag är gravid. Det var det enda som snurrade i mitt huvud just nu. Det var en konstig känsla, att veta att jag hade ett liv i min mage. Eller ja, jag var bara inne i tredje veckan, så det var väl inte riktigt ett liv än. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag har alltid velat ha barn, men inte såhär tidigt, jag är bara 23, jag har fortfarande så mycket att upptäcka och vara med om. Men samtidigt så älskar jag barn, jag brukade alltid passa barn när jag var tonåring och det hade inte varit några problem alls.

Men vad skulle jag säga till Dexter, ville han ha barn? Vi hade aldrig riktigt tagit upp ämnet. Vad skulle han säga? Han kunde väl inte dumpa mig för detta, nej det tror jag inte. Jag måste säga något till honom, idag. Han brukar ta det mesta ganska lugnt, men detta är en helt annan sak.

Nu när jag tänker på det så kändes det ändå okej, vi har faktiskt en bra ekonomi, jag och Dexter hade aldrig haft några problem under vårat förhållande, vårt hus var nog tillräckligt stort också och jag blev faktiskt inte ledsen eller fick någon slags panik när James hade talat om att jag var gravid. Det var faktiskt en ganska trevligt känsla, jag vill bli mamma. Det enda som oroade mig just nu var hur Dexter skulle ta det.

Jag ringde min mamma, vi hade nästan alltid kommit bra överens och det kändes bra och få prata om det här med någon. Jag hörde mammas röst i andra änden:

-Hej Alicia! svarade hon glatt.

-Hej mamma, hur är det med mig? frågade jag.

-Det är bra, både jag och din far mår bra, hur mår du själv då?

-Jag mår bra, men det har hänt en sak, sa jag lite trevande.

-Jasså, vad är det som har hänt då?

-Jag... Jag är gravid, sa jag tillslut.

-Men gumman, hur känns det då? mamma lät faktiskt ganska glad.

-Det känns faktiskt helt okej, jag kände mig lite förvirrad i början när doktorn berättade, men det känns ganska bra nu.

-Vad bra, har ni funderat över hur ni ska göra då? frågade mamma lugnt.

-Jag har faktiskt inte pratat med Dexter än, jag fick reda på det för några timmar sen bara. Det var därför jag ringde, jag vet inte vad jag ska säga till honom!

-Jaha, du borde säga som det är, jag tror att han förstår. Dexter är en bra kille. Men hur vill du göra då?

-Jag tror jag vill behålla barnet faktiskt, svarade jag och när jag sa det så kändes det faktiskt bra.

-Jag är glad för dig, men du måste säga till Dexter också och bara säg som det är, det kommer gå bra.

-Jag ska göra det.

Samtidigt hörde jag dörren där nere öppnas.

-Han kom precis hem, jag ska prata med honom nu, tack mamma och hejdå!

-Hejdå Alicia.

Sen la vi på, jag tog ett djupt andetag och gick ner.

-Hej där! sa Dexter och gav mig en snabb kram.

-Hej, du jag har något att berätta för dig.

Okej, nu gäller det, jag måste berätta det och det är nu.

-Jaha, vad är det som du vill berätta då? sa Dexter och log.

-Jag är gravid.

Jag tittade forskande på Dexter, först såg han bara förvirrad ut, men sen såg han nästan arg ut. Det var en konstig min, jag hade aldrig sett honom se ut sådär förut.

-Du skojar?! sa han sen.

-Nej, det gör jag inte, jag är gravid.

-Herregud! Det går inte, vi kan inte ha barn, jag vill inte bli pappa!

Vänta, vad sa han? Vill han inte bli pappa. Jag förstod inte, Dexter skulle bli en jättebra pappa så varför reagerade han såhär. Varför blev han så arg? Det var ju faktiskt inte bara mitt fel.

-Varför kan vi inte ha barn? Vi har pengar, ett hus som är tillräckligt stort, varför skulle vi inte kunna ha barn?

-Vi är för unga, jag vill inte ha barn nu, herregud vi är inte ens gifta eller förlovade! Dexter skrek på mig nu.

-Jag vill ha barn, jag tänker behålla barnet. jag försökte låta lugn och bestämd, även om det gjorde ont att höra Dexter säga så.

-Vi kan inte behålla barnet, du får göra en abort och jag tänker inte diskutera detta mer nu!

Dexter vände om och gick upp. Det kändes som någon hade slagit mig i en ansiktet med en sten. Varför sa Dexter så? Varför ville han inte ha barn? Jag förstod inte, jag förstod inte heller varför han hade skrikit så på mig. Vi bråkade aldrig, om någon av oss någonsin började bli arg så gick man därifrån och lugnade sig. Dexter hade aldrig använt den tonen och jag hade aldrig sett honom se så arg ut som han gjorde nyss.

Så vad tyckte ni om den här delen? :D

Del två är nu här! Det verkade som några gillade den första delen i alla fall, så här är nästa. Det finns väl inte så mycket mer att skriva om det, ni får gärna lämna en kommentar om detta avsnittet också! Eller vad ni tycker om det hela än sålänge, skulle bli superglad! :)

Tidigare delar: Del 1  

Alicia - Blå (alla tankar är även Alicias)

Dexter - Röd

Doktor James - Lila

Del 2 - Oväntat besked

Det hade gått några dagar sedan jag varit på sjukhuset och jag hade hunnit skicka några mejl om arbeten under tiden. Jag satt vid mitt CV och funderade på om det fanns något mer att skriva, om jag hade missat något, när min telefon ringde. Jag plockade upp den och svarade.

-Alicia, sa jag.

-Hej Alicia, det är James på sjukhuset. Jag ringer för att berätta om dina prover som vi har svar på och du behöver komma till sjukhuset.

-Va, jaha när ska jag komma till sjukhuset då?

Jag blev förvånad, de brukar bara skicka ut ett brev där svaren står. Jag hoppas att det inte är något allvarligt, jag kan väl inte ha fått någon farlig sjukdom? Shit, vad gör jag om det är något sånt? Jag försökte lugna mig och lyssna på vad James sa.

-Kan du komma hit idag klockan tre? frågade James.

-Det går bra, svarade jag.

-Bra, vi ses! avslutade James samtalet med.

Efter samtalet gick jag in i vardagsrummet där Dexter satt och kollade på tv. Jag funderade, vad var det som proverna visade egentligen? Jag kanske bara hade fått någon allergi eller så, det behövde ju inte vara något allvarligt. Så var det nog, en vanlig allergi. Dexter verkade se att jag satt och tänkte, för han vände huvudet mot mig och frågade:

-Har det hänt något? Du ser så fundersam ut.

-Ja, det har det väl. Sjukhuset ringde nyss, de hade fått tillbaka mina prover och jag behövde komma dit, svarade jag.

-Jaha, sa dem inte vad det gällde då?

-Nej, jag antar att jag får vänta tills tre och se då.

-Är du orolig? Dexter kollade granskande på mig.

-Nej, ja lite kanske. Jag hoppas verkligen inte att det är något allvarligt.

-Det tror jag inte, du kanske har fått en allergi bara. Jag menar, hur mycket kan några prov visa egentligen?

Ganska mycket, tänkte jag. Men det sa jag inte, utan jag bara nickade och log lite. Dexter vände sig mot tvn igen och jag kollade på klockan. Två timmar kvar, så jag kan lika gärna sitta här och fortsätta kolla på tv med Dexter.

När klockan var tre satt jag i väntrummet på sjukhuset igen, fast denna gången kunde jag inte slappna av. Jag försökte läsa någon tidning, kolla lite på tvn som var där, men hela tiden så snurrade tankarna i mitt huvud. Jag hann sitta där i en evighet kändes det som, när James kom ut och sa att jag var välkommen in.

-Hej Alicia, vad trevligt att se dig igen.

-Hej, detsamma, jag försökte hålla mig lugn även om mitt hjärta dunkade som bara den.

-Jag har ett glädjande besked till dig, sa James sen.

Vänta, va ett glädjande besked? Har jag inte fått någon allvarlig sjukdom som jag kan dö utav, har jag bara fått en allergi. Men om jag hade fått en allergi hade han väl inte sagt glädjande besked, det är ju bara konstigt.

-Jaha, okej låt höra då, sa jag istället.

-Alicia, du är gravid! sa James och log.

Så, vad tyckte ni? :D

Efter mycket om och men så har jag äntligen lyckats skrapa ihop till en del ett av min lilla sims-serie! Vet inte riktigt hur många delar som kommer att komma ut, för jag har inte skrivit såpass mycket. I den första delen kommer det inte att hända så mycket, utan ni kommer mest få möta huvudpersonen och lite sånt. Jag har skrivit den i jag-perspektiv, alltså är det en person som tänker och känner. Jag hoppas verkligen att ni gillar den och ni får jättegärna kommentera och säga vad ni tycker! Vad som var bra eller dåligt. Detta är min första sims-serie, så ni får väl ha lite överseende med det, men som sagt, jag vill gärna veta vad som var bra och dåligt! :)

Alicia - Blå (alla tankar är även Alicias)

Dexter - Röd

Doktor James - Lila

Del 1 - Huvudvärk

Jag vaknade ganska sent på dagen med en sprängande huvudvärk och direkt när jag satte ner fötterna i golvet kände jag hur det dunkade i huvudet. Så jag gick till köket och tog en panodil och lite vatten att svälja tabletten med.

-Har du ont i huvudet? frågade Dexter vänligt.

-Väldigt ont i huvudet, svarade jag.

-Det blir bättre om en stund, kom och äta frukost med mig nu.

Dexter hade lagat våfflor, något han faktiskt kunde laga utan att det smakade, konstigt. Jag log och satte mig ner mitt emot honom i det stora köket. Det var ett fantastiskt hus vi hade flyttat in i, och jag var så glad över att få bo tillsammans med någon som jag älskade så mycket. Jag och Dexter hade varit tillsammans i snart fyra år och jag hade aldrig varit lyckligare.

-Jaha, vad ska du göra idag då? frågade Dexter mig.

-Jag ska ju till sjukhuset, det har jag ju sagt! jag log, Dexter hade verkligen inte bra minne.

-Just det ja! På en sån här årlig undersökning, va?

-Precis, bara en koll, att jag mår som jag ska.

-Jaha, då får jag hoppas att det går bra för dig! Men shit, är klockan redan 10?! Jag måste sticka!

Dexter rusade ut ur köket och iväg till sovrummet, jag skrattade, han var alltid lika tankspridd. Så jag reste mig och började duka av våra tallrikar.

Dexter kom tillbaka in i rummet gav mig en snabb puss.

-Älskar dig! ropade han på väg ut.

-Älskar dig också, ropade jag tillbaka.

Jag tog ett långt bad idag, jag hade inte bråttom. Jag skulle vara på sjukhuset klockan två på eftermiddagen, och jag hade inget jobb att gå till. Jag hade varit arbetslös i sju månader nu, och jag ville verkligen skaffa ett jobb nu, det var så himla tråkigt att bara vara hemma och vänta på att Dexter skulle komma hem.

Det var tur att Dexter fick ett sådant arv från sin farfar, annars hade vi inte haft råd med detta huset nu. Livet är perfekt just nu, jag har allt jag behöver och jag mår så bra, förutom att jag saknar ett jobb. Men jag letar i alla fall och håller alltid tummarna när jag skickar in en ansökan någonstans.

Jag gick till sjukhuset, det var inte jättelångt dit, och jag behövde lite frisk luft. När jag väl var framme gick jag in i sjukhuset och väntade på min tur.

-Alicia Felds? ropade en ung kvinna.

Jag reste mig upp och följde med henne in till ett litet rum, där en man satt vid en dator.

-Hej, det är jag som är James, sa han samtidigt som han räckte fram handen.

-Hej, Alicia, svarade jag och skakade hand med honom.

-Du kan sitta ner på stolen där, vi ska ta några små prover bara och sen är du klar.

-Visst.

Jag satte mig ner på stolen och James gick och hämtade proverna.

-Detta kan sticka till lite bara, sa han samtidigt som han satte en nål i min arm.

Det stack till lite, men ont gjorde det inte direkt. James fyllde några små burkar med blod och sen sa han:

-Sådär då var jag klar, du kan gå hem nu, så får du ett brev med svar på dina prover snart.

-Tack så mycket, hejdå!
-Hejdå.

Jag gick hem nöjd och glad, proverna brukar ta en vecka att få, men jag hade aldrig haft några speciella sjukdomar eller sånt innan. När jag väl var hemma så satte jag mig och kollade på tv, och väntade på att Dexter skulle komma hem.

Så vad tycker ni? Som sagt, lämna jättegärna en kommentar! :D